PETRA - JORDAN



För ett par år sedan reste jag och familjen  runt i Jordanien och vi besökte bland annat Petra. Bland de mäktigaste naturupplevelserna jag någonsin varit med om. Petra är ett av världens sju underverk och jag kan lova att det helt klart var värt en vistelse. Så tyst, så lugnt, så stort, så mäktigt! Här är lite bilder därifrån som jag aldrig publicerat förut. 

ATT INSPIRERA SIG SJÄLV

Har du någonsin fått frågan ”vem eller vilka personer inspireras du av”? Om svaret är ja, kanske har du då nämnt personer som dina föräldrar, vänner, offentligt kända personer, någon du mötte vid ett kortare ögonblick som satte spår i dig. Men. Det jag dock skulle vilja fråga dig, har du någon gång vid denna fråga svarat ”jag inspireras av mig själv”?
 
Förstå mig rätt, enligt mig är bland det bästa som finns möta människor som inspirerar. Det är viktigt och för mig också ovärderligt att kunna ta in vad andra människor har att berätta, ge och lära. Jag tror detta ger en byggstenar för att själv kunna utforma sitt eget liv samt för att kunna se världen och livet med öppnare ögon, men jag tror också att det finns en poäng i att fundera på oss själva som inspirationskälla. Då menar jag inte oss själva som inspiration för andra, utan då menar jag dig själv som inspiration för just dig. Kanske är det något som idag skulle kunna tyckas låta självgott dvs att uppge sig själv som inspirationskälla vid en sådan fråga, men jag tror åtminstone det kan vara bra att öppna upp för tanken om att vara din egen inspiration.
 
Drömmar kan tyckas svåra att uppnå ibland, kanske känns de för stora eller för långt bort, men samtidigt måste vi också börja någonstans. Det behöver inte alltid handla om att sträva efter ditt ”life mission”, utan mer efter de små sakerna som göra att just du känner den där gnistan i tillvaron. Sedan är jag visserligen en sådan person som också tror på att våga satsa högt och stort, och att det då ofta handlar om att bara kasta sig ut. Har du en dröm som länge legat och skvalpat där inom dig, ta tag i den då, låt den då få ta plats samt ge dig själv den platsen. Självklart kan förutsättningarna se olika ut, men finns minsta lilla möjlighet att göra det du vill göra: ta den! Att känna det där pirret i magen av att du själv skapar ditt eget liv är en häftig känsla. På så sätt kan du också vara din egen inspiration. Du får också känna dig stolt över att du vågar satsa, att du vågat testa och det går att leva det liv du vill leva. Ibland finns drömmarna närmare än vad vi tror, vi måste bara våga tro på det själva också hur klyschigt det än låter.
 
Det är såklart ingen självklarhet att en alltid vet precis vad en vill och vad en faktiskt drömmer om. Eller även hur en ska gå tillväga för att nå dit en vill. Då kanske det mer handlar om ett sökande, vilket du istället då kan se som en spännande väg att utforska. Kanske se det som ett tillfälle att prova något nytt, testa dina gränser och ge dig själv en utmaning. Jag mötte nyligen en människa som för mig var väldigt inspirerande. Vi pratade bland annat om vikten av att våga vara obekväm. Detta är något som jag själv växt mycket av. Att tänja på gränserna, ibland att sluta bry sig så mycket, att inte överanalysera allt, att ba köra helt enkelt eller (o-enkelt). Så småningom faller sig dessa utmaningar och den tidigare obekvämheten mer naturligt och på så sätt går det även att nå utveckling – både när det kommer till konkreta saker att lära sig till den mer personliga utvecklingen.
 
Att sträva efter att göra det du själv vill göra behöver inte handla om att nå det perfekta livet. Något vi i dagens samhälle ständigt matas om i bland annat sociala medier eller liknande. Det finns inget som heter perfektion och vi alla har olika saker vi drömmer om – inget är mer eller mindre värt något annat. Det handlar om att uppskatta både små som stora saker i livet, att se möjligheter och ge sig rätten att göra sådant som betyder - för just dig. Förhoppningsvis kan vi då hitta harmonin i oss själva och genom den finna både trygghet och balans. I slutändan kommer vi alla vara vinnare. Så med ödmjukhet och respekt för andra och dig själv, låt dig skina, våga tro på att du kan, inspirera dig själv

BORKAN

 
Även om jag just nu befinner mig i Portugal så skadar det ju inte att ladda upp lite skidbilder tänker jag. Här är bilder från en eeeepisk topptur upp till Borkan. Passade på att kånka med kameran kvällen till ära.

SÄSONGEN I KITTELFJÄLL

Vilken säsong det blev och oj vad jag är glad att jag tog det där beslutet om att hoppa på hela Kitteltåget. Jag som hade cirka tiotusen olika planer (i vanlig ordning) för denna vår och där Kittelfjäll lixom dök upp bara sådär med ett beslut som då togs från en dag till en annan. Jag hade egentligen inte så mycket förväntingar inför det hela, utan jag gjorde som jag brukar - att dra och se lite vad som händer. Det som hände här var att jag föll, som att hitta en nyförälskelse, eller som jag skulle vilja kalla det, en återförälskelse. 
 
Ni som känt mig ett tag vet säkert att jag haft en hel del skador som då också satte stopp många år för bland annat skidåkningen. Att äntligen ge sig ut där igen och få leva ut den magi som skidåkningen kan ge en har varit så himla ovärdeligt för mig. Åter förälskats i något som tidigare känts som en så stor del av mig som jag nu verkligen känner fattats mig. I början av säsongen skrev jag också en instagrampsost som löd "Ibland brukar jag tänka på hon jag kallar Lill-Evve. Hon som redan då hade så mycket tankar och drömmar. Det känns alltid lite bra att ta hand om henne. Just nu lever jag ut en av Lill-Evves drömmar och är precis där hon ville vara då på samm sätt som jag är precs där jag vill vara nu. Att värna om sitt lilla jag kan betyda mycket tänker jag". Jag minns så väl hur mycket jag drömde om min första skidsäsong, väntat har den fått göra, men det är aldrig för sent att ta tag i ens drömmar som sagt, och vem vet, det var kanske meningen att det skulle bli just Kittelfjäll, just detta år, med just dessa människor.
 
Jag har fått leva många drömmar - andats natur, berg, skidåkning, fått jobba på det fria sätt som så är en så viktig del av mig och mitt liv, kunnat lära mig nya saker och som sagt fått möjligheten att komma nära och träffa så många fina och tokiga själar. Det går inte att sticka under stolen med att det är en himla speciell bubbla att leva i. En liten plats där saker och ting har en tendens att lixom kännas som hela världen, men samtidigt så skönt att låta tid och rum bara vara. Just nu känns det rätt märkligt att steppa ut ur denna bubbla, tiden är inne, det känner jag, frihetssökaren i mig behöver det och det där med att hitta distans till saker och sig själv känns också viktigt. Men samtidigt är jag också typ denna jords mest sentimentala människa, så småtårarna tycks lite titt som tätt fortfarande pressas fram där i ögonvrån när väl tankarna sätter igång eller varje gång jag kramat om någon för sista gången (obs för nu, inte för alltid, sådeså). Ja, märkligt det där att lämna det hela när en känt så mycket närhet dygnet runt, i allt och i alla.
 
När det kommer just till människorna så kommer mina ord verkligen aldrig räcka till, om än jag försökt (ni som vet, ni vet vad jag menar). Vi har många gånger påpekat att vi alla nog måste vara lite småknäppa som tar oss till lilla Kittelfjäll för att jobba, men kanske är det just det också som gjort det så himla bäst? Så många olika typer av människor, alla så unika, alla så underbara. Så fulla av överraskningar, perspektiv och saker att ge varandra. Har själv fått ut så mycket av detta fina fina Kittel Crew. Ni lever fortfarande kvar i både mitt hjärta, själ och tankar. Och som sagt, svårt att uttrycka allt detta, men jag hoppas de ord jag lämnade där hos er åtminstone var något, trots att det för mig bara känns som en liten liten del av vad jag egentligen viljat ge.
 
Hjärna och hjärta är just nu på flera ställen kan jag ärligt säga och om än jag får jobba lite med att väcka upp mig själv från vad som nu varit så är jag dock redo för nytt. I skrivandes stund är jag precis påväg att hoppa på mitt nästa äventyr som blir i Portugal. För mig handlar så mycket i livet om att upptäcka och det gör vi konstant om vi nu väljer att se alla små och stora ettapper som viktiga delar i livet. Att allt fungerar lite som små pusselbitar att stoppa i sin livsryggsäck värt att bära med sig. Kittelfjäll satte definitivt en egen prägel på mitt liv och jag är säker på det är något som kommer mötas igen. Många nya vägar har det skapat, både inom mig och hur jag ser på framtiden. Jag känner mig ju mest som mig när en låter livet flyta på av bara sig själv, men att inte tänka sig mer av detta känns rätt omöjligt i nuläget Så känns det verkligen, för det blev ju som lite bäst det här!? Som sagt, tänk var lite spontanta påhitt och beslut kan ta en ibland!
 
Men åter igen, all min kärlek och KRAM på er alla som delat denna säsong med mig. Och: på återseende!

RIDE THE COW






 


 


 







 
 
 
Ride the cow 2017. Friåkningstävling i Hemavan. 10-årsjubileum som grädden på moset. Bra dag. Nästa år vill jag också vara med. Hehe.

KITTELFJÄLL



 


 


 
 
Hello vänner! Länge sedan jag uppdaterat här nu trots att både det ena och det andra hunnit hända. Efter jul flyttade jag även till skidorten Kittelfjäll för att säsongsjobba här. Trivs sviiiinbra och börjar redan känna mig lite sentimental över att säsongen snart börjar lida mot sitt slut. Men det ska jag inte prata eller tänka på nu, hehe. Har även hunnit med en resa till Polen och Israel mitt i allt där jag också har en hel del bilder jag ska försöka publicera här.
 
Bilderna ovan är plåtade idag under en tur jag gjorde i goda vänners sällis. Jobbar bland annat som sociala medier- och fotoansvarig för Hotell Kittelfjäll, så vill ni följa mig där så kan ni alltid checka in @hotellkittelfjäll på både facebook och instagram. Eller som vanligt min egen insta @evelinaronnback som jag också uppdaterar härifrån. Pöss å kram på er så länge.

SILVANA IMAM


Fyra bilder från en spelning med Silvana Imam på Idun i Umeå. Grymt gig och grym person. Typ coolaste personen ever.

CHARLOTTE KALLA


Strax innan jul fick jag ett uppdrag att fota och träffa Charlotte Kalla som körde en träingsvecka uppe i norra sverige. Ödmjuk och tuff människa! Ett väldigt kul uppdrag var det också att få göra!

SURF 'N SKATE IN ERICEIRA



 




Lite mer bilder med bräda, på vatten och på land. För att se mer bilder från min senaste portugalresa, scrolla ner.

AMBASSADEUR WEEK - LAPOINT



 
Det råkade bli en till sväng till Portugal där i början på november. Så bara några dagar efter att jag kommit hem blev det klart med en ny resa. Ja så kan det gå tjoho! Och jag säg ju ba det, kärlek asså. Kärlek. Första tiden i Ericeira spenderades på Lapoint för en ambassadörsvecka. Så najs, superkul att få träffa allt och alla!
 
Efter det stannade jag några extra dagar i Ericeria, så även där blev det en liten bonus. Jag brukar vanligtvis vara en sån som grämer mig nå så fruktansvärt av att komma hem, men just den här resan var jag bara så himla tacksam och ja, som sagt, allt kändes ba som en bonus. Så tack livet och såklart tack till alla som är med och gör mitt liv lite extra spännande.
 
Ps. lite mer surf- och skatebilder kommer i nästa inlägg.

VILL DU SURFA?



 
Mycket surfbilder nu för er som följer mig, hoppas det är ok! Men, ville bara berätta: Jag har blivit ambassadör för Lapoint Surfcamps & Surfresoroch vill därför dela mig mig till er om att om ni själva eller har någon kompis som känner för att dra ut på kanske ert livs äventyr (wihooo!) kan ni boka genom min kampanjkod AMSEVRO så har ni också möjlighet att vinna er resa gratis. Har även möjlighet att arrangera gruppresor för rabbaterat pris.
 
Lapoint har vågsurfincamps på Bali, Sri Lanka, Costa Rica, i Marocko, Norge och Portugal och det går alltid att anpassa efter egen nivå - oavsett om det är första gången du surfar eller är mer erfaren. Jag kan varmt rekommendera detta från djupet av mitt hjärta. För mig har Lapoint varit en dörröppnare för en del i mitt liv som nu kommit att bli så himla viktig. Personligen blev jag hooked från första början och önskar att alla som vill ska få denna möjlighet också. På kort tid skapades en ny passion för mig som också blev något som känns för alltid, vilket också känner mig evigt tacksam för. Så tveka inte att höra av er till mig om ni har några frågor eller så. Jag delar gärna med mig!
 
ps. bilder ovan från Sri Lanka och Portugal. Mer bilder finns om ni skrollar lite neråt eller i arkivet på min instagram @evelinaronnback :).

LAPOINT ERICEIRA PORTUGAL - TWO

 
One more bunch of pictures from Ericeira. Scroll down or click here to see the rest :).

LAPOINT - ERICERIA PORTUGAL - ONE



Yo! Senaste två veckorna har jag spenderat i Ericeira i Portugal för surf och skönt häng. Helt amazing har det varit. Känts så hemma, och hade gärna stannat kvar. Men får nostalgias och få tillbaka lite av pirret i magen av bilder jag passade på att fota där borta. Två omgångar bilder får det bli, utan så mkt till bildbeskrivningar, utan den här gången får de tala för sig själv. Kram kram på er!
 
---
 
Pictures from Ericeira in Portugal. Stayed with Lapoint surfing camp, and couldn't have had two better weeks over there!

MANILA - SMOKEY MOUNTAIN + KRASCHAD HÅRDISK


Hallå där. Min senaste hårddisk har precis krashat, vilket gör mig lite nervös i magen då jag har så himlarns mycket bilder på den som jag inte vill bli av med. Har ju jobbat med så pass många olika projekt på senaste tiden och som ni kanske sett även innefattat mycket resande. Har inte särskilt mycket sparat på daton tyvärr. Nu går det väl endast att hålla tummarna att något går att rädda. Peppar peppar. Vi hörs när vi hörs.
 
Här ovan kan ni i alla fall se några bilder från Smokey Mountain - Filippinerna och Manilas största slumområde. En av mapparna som ligger på hårddisken. Mer bilder en annan gång om det nu vill sig.

SOM HEMMA FAST I KENYA

 
Om ni följt mig och/eller min blogg ett tag nu så kanske ni vet att jag sedan ungefär fyra år tillbaka spenderat en del tid i östafrika, framförallt Kenya. Många av mina projekt har handlat om människor och deras liv i slumområden eller andra platser där människor ofta lever under tuffa förhållanden. Här om året reste jag även till ett flyktingläger i Kenya som är ett av afrikas största läger där jag jobbade med ett dokumentärt fotoprojekt.
 
Men. Stort men. Något jag tycker är väldigt viktigt att prata om både vad gäller när jag försökt spegla livet i t ex slummen eller allmänt sätt när jag reser, är att försöka återge en bred bild av vad världens olika platser och länder har att visa. Personligen är jag rätt frustrerad över att media (iaf den media som oftast når ut) ofta visar en väldigt liten bit av vad som försigår eller hur läget ser ut i vissa länder. Flersidighet och perspektv saknas kan jag tycka.
 
Detta är något jag bland annat brukar snacka om när jag föreläser. Afrika har en tendens att talas om som om det vore ett land medan det egentligen är en kontinent med närmare 54 länder där både likheter och olikheter finns. Så, vad vill jag komma till? Viktigt att påminna sig om sånt här och ta gärna reda på mer information än den vi lättast nås av. Jag hoppas att jag som fotograf också kommer kunna fortsätta jobba med att själv kunna spegla den mångsidighet jag själv fått uppleva. Journalistik och fotografi har en stor roll i vårt sammhälle och som en del av det vill jag kunna finnas där för att ta vara på det och göra något utav det.
 
---
Ovan ser ni lite bilder ifrån hur jag kan bo. Hos min kära vän och samarbetspartner Yvonne. Känns lite som hemma fast en bit bort bara.



Tjo! Mitt namn är Evelina, jag är tjugtre bast och driver sedan 2012 mitt eget företag som frilansfotograf. Min själ brinner för globala frågor så som mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och internationella relationer vilket jag som fotograf försöker inkludera så mycket det går i mitt jobb. Att resa och se världen är något som ligger mig enormt varmt om hjärtat och något jag försöker uppdatera om så gott jag kan. Så vill ni ta del av detta och andra delar ur min vardag kika gärna in här. Peace out.

www.evelinaronnback.se


Follow on Bloglovin

RSS 2.0