Hej från Qatar

Hallojjsan! Den här delen av världen är så himla häftig och jag känner verkligen att jag bara vill veta och se mer av det. Det är så annorlunda jämfört med andra ställen jag varit på. Vill inte fara härifrån än, fast det vill man väl aldrig? Hur som helst ville jag bara säga hej och jag hoppas ni har det bra allhopa!

Korogocho - Slummen

Egentligen hade jag tänkt berätta lite mer om de här bilderna (förra året), men jag känner att tiden inte riktigt räcker till, då jag reser iväg idag! De här bilderna är från Korogocho (i Nairobi, Kenya). Ett av de största slumområdena i Nairobi.  Det finns så mycket att säga, men att gå runt i slummen där något som är så långt ifrån vad man är van vid!



Vi träffade bland annat Miriam som berättade en del om sitt liv - hon var då 34 år, bor i ett plåtskjul som blivit nedbränt, har fyra barn och var förra året även med ett annat påväg. Hon har epilepsi, och en gång i ett anfall trillade hon ner i kokande vatten så hon har brännskador på olika delar av kroppen. Sjukvården ligger för långt bort, och kan därför inte ta sig dit pga ekonomiska anledningar. Hon försörjs av sin 72-åriga man som jobbar på soptippen och tjänar ca 4-8 kr om dagen.
 

Den här flickan, Irene, var då 13 år. Bor med sin farbror då hennes föräldrar tidigare gått bort. De bor i ett hus byggt av lera och hon kan som tur var gå i skolan, men livet där utanför är inte lika lätt för henne. Livet är en ständigt kamp för att tex hitta mat och vatten. Just brist på vatten och hygien är något i många fall har förödande konsekvenser för de som bor i slummen. Att ständigt behöva vara rädd då man går på gatorna då man letar efter en toaplats. Irenes blick är något som alltid kommer sitta kvar för mig. Att en sådan ung flickas blick kan visa så mycket tomhet och sorg. Så ska det inte vara.



Miriams och Irenes historior är två av ca 150 000 andras bakgrunder av de som bor i detta slumområde.Och som jag brukar säga: De flesta har troligen hört liknande historier och sett liknande bilder eller filmer på tv, men det är en så otroligt stor skillnad att vara med, se, höra och uppleva det i verkligheten. Jag tror på riktigt att världen skulle bli en bättre plats om fler människor fick se detta.

Vi kommer att fara tillbaka till Korogocho även denna resa, och jag hoppas att livet ser lite bättre ut för Miriam och Irene sedan vi i familjen sett till att de fått mer hjälp i livet. Det är klart det inte går att göra allt, men jag hoppas jag åtminstone kan inspirera någon lite kotte där ute. Jag tar med kameran även denna gång och jag hoppas jag kommer kunna bidra med både det och även lite annan nytta på plats. Något jag sagt att jag vill göra är att ta en närmare titt på soptippen och träffa några av de människorna vi mötte förra året. Sedan får man se vad som händer. Jag tar det lite som det kommer. Så då vet ni i alla fall lite vars jag kommer hålla hus på dagarna. Ta vara på livet. Vi hörs.

Change comes like a little wind that ruffles the curtains at dawn

Bilder från ett vintrigt inomhuskallax.

Från ett reportage


Det här är några bilder jag fotat som användes till ett eget fotoreportage i tidningen Totalt Umeå. En vecka eller några dagar innan jul visades det i tidningen. Det var ett kul uppdrag som gick ut på att fota saker som kan symbolisera Umeå. Jag blev själv väldigt positivt överraskad över hur stort reportaget blev i tidningen. Så det var väldigt kul!

Bilder från nyår/fisheye/engångs



Har tillslut framkallat första rullen från lilla fisheyekameran, och även en engångkamerasrulle som länge fått samla damm. De här bilderna är från nyår och är då fotat med fisken och en engångs.

Någon gång ska man väl bli åtminstone lite proffesionell

Just nu försöker jag mig på det här med att fixa en riktig hemsida. Jag förstår inte varför allt ska vara så himla invecklat, komplicerat och dyrt. Men jag tror att jag äntligen lyckats hitta något som kanske kommer funka, det återstår att se. Hur som, jag säger till när jag är klar. Tillsvidare kan ni ju alltid checka in någon av dessa tumblrsarna (den första med mina bilder och den andra med snodda bilder, lite töntigt, fint och bra, helt enkelt sånna bilder som istället är lite mig). Klicka här eller här.

Bilder från en skola i Nairobi - Korogocho




Det här är bilder från en skola i Kenya. Denna skola ligger i ett av Nairobis största slumområde Korogocho (skolan var i princip det enda stället som var i bra skick i slummen). Det är få saker i livet som kan vara så givande som att träffa så många barn med olika historier och bakgrunder, som samtidigt utrstålar en så otrolig glädje och engagemang. När man kom till den här skolas blev man bemött med stor nyfikenhet. Om det nu stämmer att man får 15 minuter i rampljuset så är definitivt mina mintuer avverkade.
 
Många av barnen har sannorlikt aldrig varit utanför de område de lever i, vilket gör att ett sånt här besök blir väldigt spännande även för dem. Något jag minns lite extra var när Eli (hjälpte till ang Kenyaresan, berättar mer sen) frågade barnen om hur många som ville bli fotograf. Alla räckte upp händerna. Sedan frågade han barnen igen hur många som ville bli musiker (vilket Eli själv är). Alla räckte upp händerna igen. Det tyckte jag var fint.

Det finns egentligen mycket att bertätta, men vad man kort sagt kan säga är som sagt man möts av ett annat engagemang och en annan lust där. Skolan för dem är den plats där de kan känna trygghet och få hopp. Det är även fullt av liv och rörelse på skolgården. Kontrasten mellan miljön på skolområdet och livet utanför är dock slående, men mer om det nästa gång. #Cliffhanger

En massa gigabyte





Jag är en sådan där som inte orkar radera särskilt mycket bilder, vilket gör att de externa hårddiskarna fylls med en rasande fart. Eller ja, egentligen går det hur segt som helst i och med att det är så mycket bilder. Det är nästan som ett heldagsprojekt för mig att ladda över bilderna. Okej, inte riktigt. Jag borde i alla fall bli bättre på att göra detta oftare och så försöker jag faktiskt bli lite bättre på att radera lite grann i alla fall. Nåja. Det blir nog bra på något sätt någon gång.

En månad senare och några dagar framåt


Hej, hej, hemskt mycket hej! Bloggen har som ni kanske sett varit stängd ett tag, men nu tänkte jag öppna den igen. Och jag tänkte börja med att berätta att om elva dagar bär det av till Qatar och Kenya!!! Jag har aldrig varit i något land i mellanöstern, vilket känns otroligt spännande! I Kenya har jag tänkt gå vidare med mitt fotoprojekt från förra året. Jag kommer även stanna där ensam ett tag och kommer då bo hos Yvonne (kenyansk kvinna som hjälpte till vid förra årets resa) och hennes lilla dotter. Jag är väldigt nyfiken på vad som komma skall, vem vet vad man har att vänta denna gång!

Follow on Bloglovin

RSS 2.0