ADVENTIG FÖRSTA ADVENT


Denna dag har varit så himla bäst, likt min nästan *pump it pose*


Jag och syrran började med att ta en prommis till stan för att gå på skyltsöndag. Kunde inte känts mer passande att snön började falla.
 

Det blir ju inte så mycket skyltfönstertittande som mamma berättat så idylliskt om från då hon var liten. Men mysigt ändå såklart.
 

Vi svängde förbi NK (cafeét med bästa lukten). Fikade inget, bara spanade denna gång.
 

Sen svängde vi förbi guitars för att gå på en julmarknad där alla pengar oavkortat går till behövande barn i Västerbotten. Fint initiativ och jag lyckades fynda en julig tröja för 20 spänn. Skadar ju inte med ännu en stickad variant i samlingen.

 
Efter detta for hela familjen till några vänner på adventsfika, så som vi firat första advent i ganska många år i rad nu. Supermysigt och stort tack!

 
När klockan slog middagstid hade vi bokat in julbord på schemat. Dessa bilder visar jag dock i ett annat inlägg, 
 
ps. foton på mig av syrran.

SÖSTRA MI


Premiärtatuerad! Så mycket som min syster betyder känns det inte mer än rätt att äntligen ha några ord om henne graverat på min hud. Jag har länge funderat på vad min första tatuering ska betyda och vara. På långresan slog det mig som en blixt från ovan, det är ju självklart det ska bli just söstra mi. Moa och några ord ur en Astrid-saga (som vi så många gånger plöjt sen vi var ca två äpplen höga).
 
Så efter en drop in tid på Red Dragon i Umeå en tidig fredagsmorgon sitter den nu där. Kan ju tillägga också att det är syrran som textat, så betydande på många sätt. 

ATT KÖPA JULGRAN


I år bestämde vi oss för att skaffa gran lite extra tidigt. Kanske lite för tidigt, jag gillar tanken av att klä granen dagen innan julafton så som det gjordes förr (typ Astrid Lindgren-tiden). Men vi är ju alltid borta hela julen och sen är det ju bland det mysigaste som finns också att se den stå och lysa där i hörnet. Så, vi kunde inte hålla oss...
 

Något jag längtar till lite extra gällande denna gran är två saker. Det ena är den underbara känslan då en kommer ner till vårat släckta vardagsrum en mörk decembermorgon, för att sedan vara först i familjen med att tända julgransbelysningen, åh. Det andra är att sova under granen som jag och Moa brukar göra nästan varje kväll efter att vi har satt upp granen. 
 

En av mina absoluta favoritdofter måste nog ändå vara granlukt. Kan inte sluta påpeka detta varje gång jag befinner mig i passande situation.
 
 
Och på tal om påpeka så kan jag ju än en gång säga: jag älskar julen så himla himla mycket!

RANDIGT

 
Att använda sig av ljuset utifrån förutsättningarna. Sånt en kan råka hitta på en sopsorteringstur med sin kusin en höstig dag för någon månad sedan. Foto: Jag och Johanna

BUNGY JUMP - FILM



När jag ändå är i farten kan jag ju passa på att även lägga ut filmen jag har från mitt hopp (se inlägg nedan om du vill se bilder/läsa mer om själva upplevelsen). Länk här.

På denna film hör ni mig även ställa en lite halvt otänkt fråga "should I jump or ju...". Hann inte ens ställa frågan klart, men tanken var att jag skulle fråga om jag skulle kasta mig ut eller bara falla. Lite väl sent påtänkt kanske? Kan ju vara bra att veta hur en ska hoppa innan en väl står där och ska slänga sig ut 134 meter i luften. Hur som. Detta var i alla fall magiskt och jag levde på denna upplevelse länge efteråt. ÅH med stora bokstäver!

BUNGY JUMP


När vi var i Queenstown på Nya Zeeland var det äntligen dags för att uppfylla bucketlistpunkten: BUNGY JUMP!!! Här satt vi i bilen påväg till stället vi skulle hoppa på.

 
Nevis Bungy Jump hette den vi hoppade och är Nya Zeelands högsta på 134 meter. 

 
En började med att åka ut i nån sorts linbanekorg till en annan kupol som hängde mellan bergen. Känslor på hög nivå från alla håll och kanter. Claire följde mest med som moraliskt stöd men var typ nervösast av alla ändå, hehe.

 
Väl ute fick vi vänta tillsammans med alla andra som också skulle hoppa. Minns särskilt den höga musiken som spelades, tänk typ Mission Impossible-låten. Var så himla upptriggande.

 
Jag som har en del ryggproblem var svinnervös att den skulle krascha totalt i hoppet. Ska jag vara ärlig ljög jag (sorry mamma) lite när de innan frågade om skador. Jag förminskade mina besvär en del för att få hoppa, ville inte missa detta för något i världen. Kanske oklokt, men tack och lov gick det bra. Rycket är inte så kraftigt som en kanske tror.

 
Amandas adrenalinkick efteråt var priceless alltså!!

 
Här krånglade linan, vilket innebar en extra väntan på typ 5-10 minuter för han (alexander?) som skulle hoppa då. Varje minut extra är en ganska lång tid i sådant läge. Sån där lagom pulshöjare alltså.

 
Denna sekvens minns jag nog mest. När en med små steg ut skulle tassa längst ut på plattan och kasta sig ut. Kan höra de tre sekunderna som räknades ner med en hand som lätt tryckte på ryggen lite för att en skulle känna pressen av att kasta sig vid signal. 
 

Känslan att stå där uppe och kolla ner i dalgången var så grymt mäktig. Det var just där magen pirrade som mest tyckte jag. Sedan så fort mina fötter lämnat plattan släppte all nervositet och det var endast ren och skär lycka när jag var i luften (flög). En sorts frihetskänsla gånger tusen.

 
När linan studsade upp skulle en dra i något snöre för att lossa benen så en skulle dingla med benen neråt och dras upp på så sätt. Men. Inte så förvånande var detta något som var för tekniskt komplicerat för mig. Så jag fick gott acceptera att jag istället hängde upp och ner hela vägen upp.

Minns att jag upprepade frågan om hur en skulle dra i det där snöret allt för många gånger innan jag hoppade, för detta är en sådan sak jag anade skulle komma. Skulle ju vara så typiskt mig. Och ja,  mycket riktigt...

 
Känslan efteråt: eufooooooria!!!!! Kunde inte sluta hoppa runt och skrika av glädje. Ville göra igen, igen och igen!

---

Foton på mig: Maja och Amanda/resten av bilderna av mig.

ÅTERBLICK TILL GÖTEBORG


Lite återblickar från några dagar i gbg i somras.


Här var vi på en kvälssprommenix och allt är ju verkligen så göteborgsidylliskt fint som Håkan beskriver det i sina texter.

 
Vad är det för magisk O:---) människa som döpt denna gata!? Hur fint<333


Obligatoriskt Lisebergsbesök. Blev sädär nördigt pirrig i magen och var väl mest i exktas typ hela tiden. Som bara barnet lixom.
 
 
Sen har jag alltid varit ett megafan av julkalendern "När karusellerna sover" och personligen tycker jag nog det är det bästa med att vara på Liseberg. Känner mig lixom som Jack Jönsson:')


Sen nu i juletider kan jag ju också passa på att säga att jag alltid drömt om att fara till julmarknaden på Liseberg. Har ju aldrig gjort det, men åh så jag vill!

 
Vet inte om en ba har dålig humor eller vad det är, men alltså hur kul är inte spegelrummet? Skrattade så det ba ekade i hela huset.

 
En Krille och en sockervadd.

 
En Amanda och snart en popcorn.

 
Sen var det någon dag där emellan jag inte fotade, men vi for bland annat till Saltholmen och badade.
 
 
Och när Krille var på jöbbet gick jag och Amanda å käka våfflor på Waffles Café

 
En kalasig kväll som började hos Krille för att sedan dra vidare. Bästa sakerna var 1. Att det gick å köpa sojakorv med bröd utanför nån klubb jag ej minns namnet på 2. Såklart sjunga lite Håkis lite högt och lite för skrikitgt. 3. Att de bjöd på kaffe och kakor på den där klubben jag som sagt ej minns namnet på. 4. Att mina vänner är ägiga!


 
Och så kom en hemresedag. Så jag och Amanda tog vårt pick å pack för att bila hem med hennes mami och papi. Vi bodde på camping en natt å sen vare slutt på denna tur.

JULGALAN REPETITION


 
På senaste tiden har det inte funnits så mycket tid och energi till privat fotande, det mesta fotot blir i samband med jobb, vilket då resulterar i lite färre vardagsbilder till bloggen. Men jag tänkte jag kunde dela med mig av några bilder från ett till fotojobb jag hade för ungefär en vecka sedan. Blev kul och överraskat anlitad av Julgalan att fota repet och backstage inför galan i Umeå. 

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETSDAGARNA 2014

Just nu pågår Mänskliga Rättighetsdagarna vilket är Europas största forum för just mänskliga rättigheter. Detta är ett tredagarsarrangemang där det pågår mängder av inspirerande föreläsningar, seminarium, debatter, musikupplevelser, konstutställningar och ja, you name it! Sista dagen är imorgon och alla är välkomna till Idun i Umeå, så kom gärna! Rekommenderar att läsa syrrans inlägg HÄR om ni vill ha en liten känsla över MR-dagarna som helhet.

Själv jobbar jag, så mig ser en springa runt med kameran över axeln lite överallt. Så här är lite blandade bilder (kanske flest dock på några av talarna i årets program).



Demokrati- och Kulturministern Alice Bah Kuhnke



CLEO och Ida Östensson



Hampus och Moiz


Ett hjärta för att allt känns så himla genuint och hjärtligt ju:')



Politikern och Europaparlamentarikern Soraya Post och Per Anger-pristagaren Rita Mahato


Musikproffesorn André de Quadros


Rättighetsaktivisten och fredspristagaren Rigoberta Menchú Tum

LIV I ALLA HÖRN


Sihanoukville, Kambodja. Jag har alltid älskat att möta människor och träffa på delar av andra kulturer. Vi alla är ju människor oavsett var på jorden vi bor, men i det ändå ha väldigt olika liv. Kan därför tycka det är extra spännande att försöka fånga detta med kameran. Det är ju lite den typen av foto jag faktiskt brinner för.
 

Ho Chi Minh i Vietnam. Att komma till denna stad betydde väldigt mycket. Min gode vän och släkting (farbror Ivves flickvän) Hang kommer nämligen från just Ho Chi Minh. Redan vid första fotavtrycket på vietnamesisk markt kändes det hemma på något sätt. En stad jag så många gånger försökt föreställa mig via hennes berättelser, men som jag nu själv fick ta del av. Det var mäktigt.

 
Ben Thanh Market, Ho Chi Minh, Vietnam. 
 

Ho Chi Minh, Vietnam. Jag och Amanda bodde som inne i en smalare gränd i backpackerdistriktet (Pham Ngu Lao). Längs denna lilla gata stod portar öppna för små kioskliknande butiker och andra människors hem. Och det är precis att gå på gator som dessa som gör att en inte kan låta bli att undra vad det finns för historier bakom varje dörr eller rättare sagt bakom varje individ.
 


Tanah Lot, Bali, Indonesien. 


Ubud, Bali, Indonesien. 


Sengigi, Lombok, Bali, Indonesien. Då jag och Amanda drog ett eget litet äventyr till en ny ö. Denna strand skulle tydligen vara lite känd för dess fina solnedgång. Den levde upp till sitt rykte.
 
 
Kinabatang River, Borneo, Malaysia. Dettaställe kommer jag definitivt ägna ett eget inlägg. Vi bodde nämligen mitt ute i skogen i endast små öppna skjul. Kanske något av det mest minnesvärda under hela resan.
 
 
Angkor Wat, Siem Reap, Kambodja. Har tidigare lagt in fem bilder från Angor, dessa kan ni se här om ni vill.

TIPS - GINAS VÄRLD

"Jag är 23 år och det känns som om det är någonting som fattas i mitt liv. Och min pappa säger alltid - om du tycker att du har problem så måste du ge dig ut i världen för att träffa nya människor så du får lite perspektiv på ditt eget liv. Och det är precis det jag tänker göra" Gina Dirawi ur Ginas Värld


Jag skulle vilja ge ett tips. Ginas Värld på SVT Flow (rätta mig om jag har fel, men jag tror det även börjat visas på tv nu också). Tänkvärt program och även ett mycket talande koncept som jag dras till jättejättemycket. Sånt här vill jag också jobba med när jag blir stor:'). Rekommenderar avsnitt tre och åtta lite extra, och avsnitt sex också. Eller alla. Vi säger så, se alla bara!
 
-----

Bilder ovan från Lombok, Bali.
Ska förövrigt ta mig i kragen och börja lägga in lite fler bilder från förra vårens långresa.

MICROKNÄCK


I förrgårkväll var det äntligen dags för årets första knäckkok. Kan ju börja med att säga att jag råkade smälta ännu en bunke i brist på köksredskap i microtåligt material. Förstår inte riktigt hur jag lyckas med detta efter alla år av tidigare misstag. Hur som hittade jag en glaskanna jag aldrig använt, så det blev en färdig sats trots allt. Dock tog alla knäckar slut inom loppet av ett par timmar. Kunde lixom inte hålla mä:--).
 
Enkelt recept. 1 dl socker, ljus sirap och grädde (funkar såklart med vegansk grädde också). Sen ca 7-8 min i micron. Häll upp direkt i formarna så smeten inte hinner stelna i kannan bara.

Follow on Bloglovin

RSS 2.0