UTE Å FLÄNGER

 
Är just nu på äventyr lite här och där. Var på ett bra möte i Uppsala här om dagen och efter det råkade jag hamna i Göteborg där jag nu befinner mig. Så en liten lägesuppdatering där helt enkelt. Ha en bra helg på er och glöm inte earth hour ikväll klockan 20.30.

KAKUMA REFUGEE CAMP

Bättre sent än aldrig, tusen tack ni som hjälpt mig med min enkät, guld värt! Tar till mig alla önskemål och jobbar just nu på att göra något bra av det hela. Sedan tänkte jag faktiskt göra en kortare summering av lite grundläggande fakta om sådant jag upplevt i lägret. Det går att snacka otroligt mycket om varje fråga så detta är en rätt kort version trots allt, men det kan ju vara bra att börja någonstans i alla fall. Mer kommer. Kom ihåg att det alltid går att ställa fler frågor dock om det dyker upp något.
 
 
Var bodde du?
Kakuma Refugee Camp ligger som tidigare nämt i nordvästra Kenya. Själva lägret ligger någon minut från Kakuma Town där jag även bodde (orangea huset på bild ovan). De människor som lever i det här flyktinglägret får befinna sig i "staden" från runt sju/åtta-tiden på morgonen till klockan sex på kvällen, men före och efter det är grindarna helt stängda och det går varken att komma ut eller in i lägret. En sak jag tycker var fint är att relationen mellan de som bor i Kakuma Town (ej flyktingar) och de som bor i lägret är väldigt bra. Trots att de har väldigt olika bakgrunder är många goda vänner och framförallt behandlar varandra med respekt.
  
 
Hur ser det ut i lägret?
I ärligehetens namn såg det lite annorlunda ut än hur jag föreställt mig. Först och främst, det var så mycket större. I lägret bor 185 000 människor och det har en yta på 12 km2, vilket är ungefär en tredjedel av Umeås mest centrala delar. Lägret är uppdelat i fyra olika delar, detta på grund av att det ständigt växer och behöver byggas ut. De olika delarna ser rätt varierande ut, vissa områden är mer lugna och glesa, medan andra är väldigt trångt, befolkat och i ständig rörelse. Det är inte heller ett tältläger utan husen är istället plåtskjul eller hus byggda av lera/koskit, lite mer likt ett slumområde.
 
 
Hur länge har flyktinglägret funnits?
Lägret etablerades runt 1991-1992 och vissa har bott där ända sedan dess.Gabriel är en av de som kom dit när lägret öppnades. Han är idag 60 år och flydde i samband med det brutala inbördeskriget i Sudan (ni kanske hört talas om The lost boys of Sudan?). Gabriel lever nu i lägret med sina 13 vuxna barn och berättar att han inte längre har något hopp om att få lämna lägret, varken för han själv eller sina barn. Det har gått för lång tid och han ser det som lönlöst att ens skicka in en ansökan igen.
 
 
Var kommer de ifrån?
Majoriteten kommer från Sudan och Somalia. Men det är många som också kommer från Kongo, Etiopien, Eritrea, Rwanda, Burundi mfl. De flesta har flytt på grund av krig och förföljelser. Sedan är det även många som kommer från lägret också, många barn föds här och familjerna blir ofta stora.
 
 
Vad gör de som bor i lägret?
Det är såklart väldigt varierande. Många jobbar för att försörja sig och sina familjer - te x genom att sälja frukt, kläder eller dylikt. Många är kreativa och försöker komma på de lilla de kan för att hitta något som kan ge dem lite pengar, men ofta handlar det om några ynka kronor om dagen. För barn och unga finns möjlighet att gå skola upp till gymnasiet men chansen att få gå skola till den nivån är mycket liten, runt ett tusental unga elever går i gymnasiet. Sedan finns dock möjlighet att gå andra typer av skolor, mer likt folkbildning. Det fanns kurser som gick att gå via organisationer eller kyrkor där människor får komma för att lära sig t ex svetsa, räkna matte, sy, utöva någon idrott, bygga osv. Det är dock viktigt att poängtera att i det stora hela handlar ändå det mesta om att överleva. Livet är hårt men folk gör vad de kan för att skapa sig ett liv värt att leva.
 
 
Har de några drömmar?
Många jag träffat har tappat hoppet. Det är extremt få som får lämna flyktinglägret och processen för att göra det är lång och krävande. Många får avslag och vissa kommer aldrig ens till de viktiga ansökningsintervjuerna. Hopp är dock viktigt, och för många är det det enda som håller dem i liv. Skola, utbildning, jobb är oftast de drömmar människor berättar om. Att få lämna lägret är såklart också något som ofta dyker upp. De flesta önskar att deras hemland en dag ska bli säkert och fredligt så de kan komma tillbaka. Det är viktigt att påminna sig om att de här faktiskt lämnat deras hem, deras liv, deras allt. Detta är inget de önskat.
 
 
Hur ser det ut med säkerheten?
Just det här lägret är relativt säkert, särskilt om en jämför med en del andra läger. Det sociala klimatet människor emellan är trots mycket misär rätt lugnt och det finns en enorm värme och gemenskap. Sedan är det klart det finns mycket otrygghet också. Efter att mörkret sänkt sig går det exempelvis inte att gå utanför sitt hus, särskilt inte för kvinnor pga risken att bli misshandlad eller våldtagen. Vapen-, drog- och alkholanvändning är också sådant som kan förekomma vilket bidrar till en hel del osäkerhet och rädsla för många.

NI VET DET DÄR VÄDRET VA?



Jag kan inte annat än också få vara en sådan som kommenterar vädret. Hur himla underbart är inte det här? Blir ju alldeles lycklig och pirrig i själen av det här. Extra många små prommenader läggs in i dagsschemat för mig just nu. Så härligt ju!

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN

 
Internationella kvinnodagen. Skulle vilja belysa en av många starka kvinnor världen över.
 

Niniwa 23, var för två år sedan tvungen fly striderna i Sudan och lever nu i flyktinglägret i Kakuma, Kenya. Niniwa skadades i bombningarna i Sudan, systern dog och föräldrarna försvann i samma skede, utan ens ett farväl. Som ensamstående tvåbarnsmamma lämnade hon här landet.

 

Ingen av hennes närstående vet idag var hon befinner sig och Niniwa berättar hur hon idag ofta gråter på nätterna av sorg, ensamhet, rädsla och traumatiska minnen. Hon betonar dock vikten av minnas det hon varit med om och att fortsätta kämpa. Livet kantas dagligen med utmaningar och bristen på hopp är stort. Hon har dock fått möjliheten att gå i skolan, klass 6A, tillsammans med elever som är betydligt yngre än henne själv. Detta är en sak som i många fall anses skamligt bland folk i hennes omgivning, men för henne har skolan blivit det ljus hon ser för sin framtid. Hon har fortfarande en beslutsamhet som få och gör allt för att få sin dröm uppfylld om att en dag kanske få lämna lägret tillsammans med sina barn.

 

Detta är en ung tjej som bär mycket i sitt liv men som visat oerhörd styrka. Jag kommer inte glömma Niniwa imorgon bara för att det är en "vanlig" dag, vår framtid fortsätter! ♀


Follow on Bloglovin

RSS 2.0