EMBERA VILLAGE





NEW YORK

Måste få säga att jag blivit rätt knockad av New York faktiskt. När jag tänker på USA handlar tankarna oftast om kritik gällande hur knasig jag tycker t ex deras poltik, kommers och världsbild är. Det här står jag fast vid på alla plan, men nog är detta en häftig stad trots detta! Och så sjukt många coola människor det finns här alltså!! Blir typ starstrucked av "vanliga" människor som knallar runt på gatorna bara. Vill absolut fara hit mååånga gånger om jag får möjligheten (har så många planer i min skalle just nu), förstår varför folk far tillbaka. 45 timmar i NY går fort och imorgon ska vi vidare till Colombia för att fira nyår. Längtar!!! Så om vi inte hörs på ett tag så gott nytt år på er allihopa å kramis på er!

HÖST, VINTER OCH DIMMA

Spenderade förra och förrförra helgen i Norrbotten. En uppe i Luleå och Råneå och andra i Siknäs. Supermysigt och bäst som vanligt.

EN FAMILJ I KENYA

Jag har kort berättat om en familj i Kenya som vår familj stöttar. Här är bilder från alla de tre tillfällen jag träffat dem (utan kronologisk ordning). Det känns lite fel att dra upp typ hela deras livshistoria såhär över internet, men både de och jag vet att det finns ett syfte bakom och de har även gett mig tillåtelse att visa och berätta. Så här kommer lite delar ur hur deras liv har sett och ser ut.


Våren 2012 träffade vår familj Miriam första gången. Då hade hon och hennes familj inget hem för deras hus hade brunnit ned, det enda som fanns var sopor och ett litet tak. Miriam har epelepsi och hade tidigare trillat ned i kokande vatten och har därför stora brännsår över hela kroppen. För ett år sedan hade hon inte heller möjligheten att ta hand om skadorna. Under denna period hade hon även sitt fjärde barn i magen. 



Andra och tredje gången i Kenya träffade vi även resten av familjen. Mannen i familjen är 74 år och Miriam är hans andra fru. Han jobbar på soptippen med att samla skräp och det är på så sätt som familjen försörjs (ger ca 4-8 kr/dagen). Han börjar bli gammal och tar hem mycket skräp vilket skapar stora hälsorisker. Han var tidigare soldat i en konflikt i Uganda och han har burit med sig detta som senare kommit att påverkar hans liv mycket.
 
Barnen i familjen är fortfarande ganska små. Cornelius den äldsta, 12 år, kommer troligen spela en stor roll för familjens försörjning med tanke på hans pappas ålder och hans mammas hälsa. Cornelius har väldigt få vänner och får kämpa för att hitta motivation till att gå till skolan som han nyligen har fått möjligheten att börja gå. Det händer att han brukar han smita från skolan, men han jobbar också med att samla skräp som han säljer. Vi vet dock inte riktigt vad han gör med pengarna. Den hårda världen utanför kan vara frestande och det finns mycket droger, alkohol och inte minst limsniffningen som finns väldigt nära.

Denna familj lever fortfarande i en kamp, men vår familj försöker göra så gott vi kan för att kunna hjälpa dem. Det är inte genom någon organisation som vi stöttar dem, utan det är via vår kontakt och vän Yvonne som  vi fått kontakt med den här familjen. Jämfört med första gången vi sågs har de nu kunnat få ett nytt hus, hälsovård, skolgång, skoluniform, stöd för att få tillräckligt med mat och socialarbetare som ser till att det fungerar. Det värmer otroligt mycket att de så öppet släppt in oss i deras liv och hjärtan. Jag vet att man inte kan göra allt, men man kan alltid ta det en bit på vägen i alla fall. Något ni kanske märkt att jag tycker är väldigt viktigt.

DOWNTOWN NAIROBI




Downtown Nairobi.

MER AV KENYA




SUPERMARKET




KIDS OF KOROGOCHO





NAIROBI, DANDORA DUMPSITE


Det här är bilder från en av Afrikas största soptippar, Dandora. I fattigare länder är det vanligt att många försörjer sig genom att samla skräp för att sedan sälja. Så för mångas överlevnad är soptippen deras ända hopp, visserligen tjänar de max någon dollar om dagen. Men som Samuel (en av de som jobbar på tippen) sa "jag har i alla fall ett jobb". Vad de samlar på kan vara allt möjligt, flaskor, kläder, matrester m.m. Man kunde även se att det låg hår bland skräpet, och detta gör man t ex löshår av.


På tippen finns det även en grupp som fungerar som organisatörer. Vad gäller soporna fanns det ett system för hur man sorterar det, men samtidigt ser man denna enorma yta med skräp så långt ögat kan nå. Det är även mycket skräp som sprids utanför själva tippen. Ofta når avfallet floden, vilket förorenar vattnet som de som lever omkring floden dricker, badar och tvättar i. Ur miljö- och hälsosynpunkt är såklart detta otroligt ohållbart och väldigt riskfyllt. När solen ligger på bildas t ex rök från soporna som är mycket farlig. En studie har gjorts som visar på att väldigt många barn även får in mycket bly i kroppen.




På tippen jobbar både vuxna och barn. Det är inte heller helt ovanligt att föräldrar lämnar spädbarn på sopbergen, sådant händer ofta i situationer då liv präglas av fattigdom, psykiskt och fysisk ohälsa. På ett av barnhemmen vi besökte fick vi träffa väldigt nyfödda bäbisar, där bla ett litet tvillingpar hade hittats på soptippen.


Dock är det inte bara människor där, utan det finns mycket djur där, bland annat jättestora fåglar (kan ej namnet på dem), katter och grisar. Dessa djur äter skräpet och får därmed i sig mycket gifter. Så vad man slutligen kan säga, är att detta hänger mycket ihop, både för människor, djur och miljö. Det här är en utmaning för alla som jobbar med en hållbar stadsutveckling då den här typen av problem bara är ett uttryck för att någonting inte fungerar.

GREYSCALE




YOU MUST BE THE CHANGE YOU WISH TO SEE IN THE WORLD


Centrerat och halvcentrerat från Korogocho i Nairobi, Kenya.

VEM ÄR JAG SOM TROR MIG VARA SMART, STORSLAGEN OCH TALANGFULL?



Kenya, Nairobi, Korogocho slum.

TO DENY PEOPLE THEIR HUMAN RIGHTS IS TO CHALLENGE THEIR VERY HUMANITY


Om ni läste ett av mina inlägg innan jag for på resan såg ni kanske att jag skrev om en kvinna som heter Miriam. Det här är hennes familj. Jag tänkte lite berätta lite mer om hon och familjen lite senare, men först ville jag bara lägga in de här bilderna.

LITTLE BEES ORPHANAGE


Kvinnan på bilden ovan har startat och driver ett barnhemmet Little Bees Orphanage och finns i området Ngei, ett mindre slumområde i Nairobi. 



 

Så äre ba


Bilder från igår. Och jag måste bara få uttrycka lite känslor här och nu. Jag känner verkligen mer och mer hur mycket jag brinner för det här. Se världen. Försöka hjälpa världen. Försöka skildra värlen. Allt. Jag vill göra det mer och göra det bättre. För andra. Alltid. Så är det bara.

Hej från Qatar

SÅ häftig del av världen. Vill veta och se mer av det. Vill inte fara härifrån än, fast det vill man väl aldrig? 

Korogocho




Detta är Miriam. Hon var när fotot togs 34 år, bor i ett plåtskjul som blivit nedbränt, har fyra barn och var förra året även med ett annat påväg. Hon har epilepsi, och en gång i ett anfall trillade hon ner i kokande vatten så hon har brännskador på olika delar av kroppen. Sjukvården ligger för långt bort, och kan därför inte ta sig dit pga ekonomiska anledningar. Hon försörjs av sin 72-åriga man som jobbar på soptippen och tjänar ca 4-8 kr om dagen.
 

Den här flickan, Irene, var då 13 år. Bor med sin farbror då hennes föräldrar tidigare gått bort. De bor i ett hus byggt av lera och hon kan som tur var gå i skolan, men livet där utanför är inte lika lätt för henne. Livet är en ständigt kamp för att tex hitta mat och vatten. Just brist på vatten och hygien är något i många fall har förödande konsekvenser för de som bor i slummen. Att ständigt behöva vara rädd då man går på gatorna då man letar efter en toaplats. Irenes blick är något som alltid kommer sitta kvar för mig. 



 

Bilder från en skola i Nairobi - Korogocho




Det här är bilder från en skola i Kenya. Denna skola ligger i ett av Nairobis största slumområde Korogocho. 
 
 

En månad senare och några dagar framåt




Follow on Bloglovin

RSS 2.0