NIO PÅ KVÄLLEN OCH FORTFARANDE LJUST


En kväll då jag cyklade hem och var tvungen stanna på bron för att föreviga ett: att det fortfarande var ljust ute fast klockan var efter nio, åååh underbara vår vad jag är kär i dig<33 två: för att jag så många gånger cyklat över denna bro men aldrig orkat stanna för att fota, trots att jag förundrats av färgerna från alla möjliga fina solupp- och nedgångar. 

EN BRUNCH MED FAMILJEN EN GÅNG

 
På kulturbageriet nån gång i höstas
 
Foto: jag eller moa, minns inte?

ÅTERBLICK TILL GÖTEBORG


Lite återblickar från några dagar i gbg i somras.


Här var vi på en kvälssprommenix och allt är ju verkligen så göteborgsidylliskt fint som Håkan beskriver det i sina texter.

 
Vad är det för magisk O:---) människa som döpt denna gata!? Hur fint<333


Obligatoriskt Lisebergsbesök. Blev sädär nördigt pirrig i magen och var väl mest i exktas typ hela tiden. Som bara barnet lixom.
 
 
Sen har jag alltid varit ett megafan av julkalendern "När karusellerna sover" och personligen tycker jag nog det är det bästa med att vara på Liseberg. Känner mig lixom som Jack Jönsson:')


Sen nu i juletider kan jag ju också passa på att säga att jag alltid drömt om att fara till julmarknaden på Liseberg. Har ju aldrig gjort det, men åh så jag vill!

 
Vet inte om en ba har dålig humor eller vad det är, men alltså hur kul är inte spegelrummet? Skrattade så det ba ekade i hela huset.

 
En Krille och en sockervadd.

 
En Amanda och snart en popcorn.

 
Sen var det någon dag där emellan jag inte fotade, men vi for bland annat till Saltholmen och badade.
 
 
Och när Krille var på jöbbet gick jag och Amanda å käka våfflor på Waffles Café

 
En kalasig kväll som började hos Krille för att sedan dra vidare. Bästa sakerna var 1. Att det gick å köpa sojakorv med bröd utanför nån klubb jag ej minns namnet på 2. Såklart sjunga lite Håkis lite högt och lite för skrikitgt. 3. Att de bjöd på kaffe och kakor på den där klubben jag som sagt ej minns namnet på. 4. Att mina vänner är ägiga!


 
Och så kom en hemresedag. Så jag och Amanda tog vårt pick å pack för att bila hem med hennes mami och papi. Vi bodde på camping en natt å sen vare slutt på denna tur.

BLÅSIGA, FROSTIGA, SNÖIGA DAGAR I SJÖBODEN


För ett år sedan ganska precis skaffade vi en stuga. Närmare bestämt en liten sjöbod på 27 kvadratmeter. Där spenderades denna helg.

 
Vi hann med både det ena och det andra vädret. Lördagsmorgonen var en sån där morgon där frosten gnistrade till soluppgången medan söndagen kläddes av snöfyllda träd och fluffig "sparka-i-snö-mark". Tog en prommis i skogen och det kändes som att vara med i Narnia. Kameran fick dock stanna inne hela denna dag.
 

Spelade musikmemory med mamma. 

 
Vi har en lite loftliknande övervåning. Där kan en ligga i sängen, läsa Harry Potter och samtidigt se regnet droppa utanför fönstret. (Ja, lite sånt väder hanns också med).
 
 

Jag är en sån som tycker om att hitta på saker hela hela hela tiden. Men. Jag älskar lika mycket sådana här dagar då en mest såsar runt och egentligen inte gör något särskilt. Kanske ritar lite, kanske tar ett par prommenader, ser nån film, gå runt å småäter för att en inte har så mycket annat att göra, ja typ lite sånt ni vet.
 

Sen är det ju alltid kul med lite extra kvalitetstid med familjen och släkten som vi också träffar när vi far norrut. Ska upp även denna helg för att fira min lilla söta rara knasiga mormor som fyller 80 år på fredag.

DETALJER FRÅN MITT RUM



Mitt lilla bonsaiträd som jag haft sedan jag gick i åttan tror jag. Runt sju år åtminstone. Hjärtat på fönstret bakom trädet har också hängt med länge. Så länge att det inte går att ta bort, både fysiskt och mentalt. Kanske gick i lågstadiet när jag målade dit det med fönsterfärg. Har haft en nalle puh där också en gång i tiden.



På dörren till min garderob hänger min absoluta favorittröja som jag har på mig i princip varje kväll här hemma. Allt annat småplock vid sidan är minnen och annat som betyder.

 
Över huvudkudden har jag en rätt ny drömfångare då jag i nästan hela mitt liv drömt så mycket mardrömmar.


Sängen har alltid stått i en egen liten hörna. Där har jag min karta där jag sätter upp röda små nålar för varje nytt land. I mitt rum bor även apan Ludde.

 
Någonstans i rummet kan en även hitta nån ritbok här å där. De öppnar sällan någon annan än mig dock.

HÄNDELSERIKT I STOCKHOLM

 
Det blev ett rätt spontant besök i huvudstaden några dagar. Varit på möte på Dagens Nyheter. Kikat på bilder av bland annat en av mina favoritfotografer Sebastiao Salgado på Fotografiska. Uppfyllt en av min och syrrans många bucketlistdrömmar - se bio på Hötorget. Blivit smått lyrisk över Stockholms utbredda utbud av eko-, veg- och hälsomatställen. Hängt med lite fina vänner. Och för att inte glömma, spatserat och virrat runt bland kullerstensgator och tunnelbanor, sånt som lixom ingår i en sådan liten resa. Hur som, en mycket händelserik, intressant och mysig vistelse.

PÅ TIDEN ATT BLI SOMMAR

 
Känns som att det börjar bli på tiden att sommaren ska ta fart lite mer. Själv börjar min norrbottniska sommar på riktigt nu då jag drar upp dit ikväll för att sedan parkera där några veckor. Ser framemot att få gå barfota på klipporna längs havet hos mina kusiner på Kallax, äta jordgubbar med grädde på farmors balkong, njuta av lugnet i min mormors hemby Valvträsk och ta in lukterna av häst blandat med sommaräng i Siknäs. Mysiga, mysiga sommar.

ATT ANDAS UT LITE

 
Att komma upp till mina släktingar har alltid varit som bomull för själen för mig. Kanske inte minst då mitt liv har en tendes att hela tiden ha miljontals tankar och grejer som alltid bara virvlar omkring i min hjärna. Så i helgen packade jag väskan för att ta mig ännu lite mer norrut. Midsommar spenderades med mina kusiner vid havet och dagen därpå hann jag även med en sväng till mina andra kusiner i den lilla byn Siknäs. Fint å mys å bäst!

TRE FAVORITER I BILDSERIER

Jag tänkte jag skulle dela med mig av tre helt fantasiksa bildserier av andra fotografer. Alla dessa serier är resultat av sådant jag själv skulle vilja göra. Det jag tycker mest om inom fotografi är det dokumentära och därför är det kanske inte så förvånande över att jag tänkte tipsa om projekt som faller inom just den kategorin.


Workers av Sebastião Salgado. Jag kommer ihåg att min pappa berättade om en fantastisk utställning han en gång sett och nu när vi var i New York råkade det dyka upp en bok med just de här bilderna. Jag blev SÅ uppslukad och först nu förstod jag vad pappa hade menat. Salgado har dokumenterat arbete av alla dess slag och varenda liten bild har sådant innehåll och betydelse. Bland det bästa jag någonsin sett i fotoväg och jag kommer definitivt skaffa mig boken. Den ska annars finnas på bibblan.

Where children sleep av James Mollison. Den här bildserien tipsade Amanda om på hennes blogg. Oj sån bra idé jag tycker det här fotoprojektet var. Det finns en sån enkelthet i valet att fotografera och sättet att porträttera bilderna på, men ändå säger de så mycket och är så himla intressant. Alla bilderna kan ni se här.

Buried in Dandora av Micah Albert. Frilansfotografen Micah Albert drev ett projekt där han försökt fånga livet på soptippen Dandora i Kenya. Micah är en av mina favoritfotografer och det var via detta bilderna som jag först hörde talas om honom. Jag har själv varit på denna soptipp (+ fotat) och det var på så vis som jag hittade dessa bilder. Han har fått till en sån känsla och ger en klockren spegling av den verklighet jag själv upplevde när jag var där. Mer bilder från Dandora kan ni se här och här kan ni även läsa en intervju med honom om projektet. Några av mina bilder finns annars här (inte så mycket för världen då en jämför sig med honom, men det finns tid för att utvecklas).

SATSUMASPUMPOR

Från juligt till halloweenigt och kuligt. I brist på riktig pumpa så pysslade sis ihop dessa små filurer. Måste även få passa på att tacka för så otroligt fina kommentarer och peppande ord jag fått ang förra inlägget. Det betyder verkligen och värmer så himla, himla mycket. Rakt in i hjärtat. Ni är bäst, tusen tack!

NÅGRA MÅNADER HÄR OCH DÄR

Glömde bort att det inte är augusti längre, men det kan inte hjälpas. Får ta och byta månad i kalendern sedan istället. Just nu i september har jag lite fult upp. Det är kul, men får småstressa lite också. Igår fick jag även reda på att Håkan kommer till Umeå i december. Och imorgon släpps biljetterna. Wiiie. Någon där ute i cyberspace som tänker gå?

WWW.EVELINARONNBACK.SE

Nu är det så att jag tänkte faktiskt offentliggöra min hemsida. Jag har suttit och knåpat med den väldigt intensivt under en period, så nu är den någorlunda färdig i alla fall. Jag har en del saker som fortfarande måste justeras och läggas till. Det lär t ex dyka upp fler bilder så småning om. Och juste, viktigt att säga: Jag hoppas ni inte blandar ihop bloggen och hemsidan då de heter i princip samma sak. Jag kommer såklart finnas kvar här, då hemsidan ska funka mer som en portfolio och med kontaktuppgifter å sånt. Klicka på någon av bilderna för att komma till hemsidan ifall ni vill kika.

WEHO!!

Bilder från Tanzania 2012 och Kenya 2013.
Jag känner mig helt ivrig just nu pga lite olika saker. Men såhär: som jag har sa har jag en del projekt på g, och idag har jag varit på lite möten så nu är mycket i full rulle och jag har fått lite positiva besked. Jag är så sjukt taggad så det inte är sant! På ett av mötena blev jag tipsad om en föreläsning/träff med Ashoka och Reach For Change, och jag hade inte bestämt mig för att gå förrens klockan var kvart i 7 (började 7) så det blev att skynda mig som tusan för att hinna dit. Och jag är så glad jag for. Blev så sjukt inspirerad, är som sagt så himla pepp! Nu ska jag rädda världen (åtminstone lite) hörrni!

MEST JUST NU OCH NÅGON GÅNG


Jag har så lite bilder att publicera just nu, eller har väl hur mycket resebilder som helst, men man måste ju som få någon variation i det hela. Sedan vill jag ut och resa. Nu. Men mest av allt vill jag att min trasiga kropp ska bli hel. Mest.

Julgranstankar

- Bland det bästa jag visste när jag var liten (ja, och även nu, men händer inte lika ofta) var när jag oftast vaknade först i familjen, smög ner för trappan för att vara först med att tända julgransbelysningen och för att senare se dagens julkalenderavsnitt. Åh.
- Vi har alltid knytit rosetter i granen, och när vi var små knöt Moa dem så fult, så jag gick alltid och knöt om dem, lillstackarn.
- Mamma har även många gånger minimerat vår pyntning:'(. Har en teori om att det är hon som slängt alla våra lila pumlor...
- Jag har nog blivit julkalenderskadad sedan Julens Hjältar år 1999. Tycker så himla synd om det pynt man inte hänger upp. Inte vill väl dom bara ligga i en låda och samla damm heller?
- Mamma lärde oss när vi var små att man ska lägga en sockerbit i vattnet, så mår granen lite extra bra. Det görs än idag.
- Har alltid viljat sova under granen. Har provat bädda ner mig med kuddar, filtar och sånt under granen, men aldrig sovit.

Julmarknad på Gammlia


Idag var jag med Linnea och Moa på Gammlia julmarknad. Det var som vanligt mysigt. Köpte klådda och smakade på allt man fick smaka på. Fast efter en lite för lång stund vid godiset sa godisgubben att nu får det räcka. Heheeee.

Juliskalendrisar


Jag är ju så töntig att jag måste ha julkalendrar. Chokladisen är ett måste och i år fick jag leta land och rike för att hitta en som inte bestod av Hello Kitty eller Haribonallen. Måste vara juligt mönster, ju! Har chokladkalendrar börjat försvinna eller något? Sedan har jag fått en kalender av syrran. Den består av en massa minikuvert med lappar i. Idag fick jag öppna första och det stod att jag är uppbokad 18.00. Jag ska tydligen vara lite finare klädd, men mer än så vet jag inte. Är så himla nyfiken!

Fisheye + en katt


Har haft en oanvända fisheyekamera liggande och skräpande alldeles för länge, men nu har jag äntligen börjat på första rullen. Kul, kul! Och så kom en liten katt kom och hälsa på. Den kanske kände på sig att något fishigt var på gång. (lol)...

Lite afrikaresa från start på ett ungefär

Som sagt, tänkte skriva lite om förra vårens Afrikaresa. Jag har ju som inte skrivit så mycket, mest bara visat bilder. I alla fall så var det mitt projektarbete då jag jobbade med att skildra människors levnadsförhållanden i Afrika - Kenya och Tanzania (Zanzibar). Efter det hade jag någon föreläsning och ställde ut lite bilder på medietreornas gemensamma utställning.

Resan började på Zanzibar. Svettades som en gris då vi klev ut ur planet, minns att det var över 40 grader. Jag var väldigt förväntansfull över vad som komma skulle.Att bara få se världen utanför en bilruta är egentligen något jag tycker alla borde få se, då bara detta ger så himla mycket. Även om en bilresa var lång blev man aldrig less på att kika ut genom rutan.


Första riktiga fototillfället började med en liten mjukstart i staden Stone Town.

Var tvungen att vara lite turitisk... Men viktigt turistisk i alla fall. Zanzibar var en gång i tiden centrum för Östafrikas slavhandel. Så vi gick ner i ett par av kamrarna som fortfarande finns behavarade. På bilden ovan är ett rum där 70 män satt ihopkrupna och fastkedjade. På den tiden fanns inga fönster och lampor, värmen var olidlig och ville man gå på toa var det rännan som gällde.

Vill minnas att den första av dessa tre bilder, var den första bilden jag fotade på en människa som inte var typ hundra kilometer bort ifrån mig. Det är endast för berättandets skull jag lägger in denna. Oskärpan i bilden avslöjar en del, jag var nämligen inte helt bekväm i att bara plocka upp kameran och fota människor jag inte hade någon aning om hur de skulle reagera.


Att bli mer och mer bekväm är något jag under och efter resan vet att jag har utvecklas inom, och detta skulle jag säga är både på ett fotografiskt och personligt plan. Nästa steg jag fått jobba med är att göra detta på ett så respektfullt sätt som möjligt. Alla är ju människor av kött, blod och känslor. Både de jag fotar och jag. För mig var det viktigt att kunna skapa ett förtroende på kort tid, men samtidigt dokumetera på ett sätt som fångar ögonblicket så det inte blir uppriggat. Så detta blev hela tiden en balansgång man var tvungen känna av och ta hänsyn till.

I 99 % av fallen får man väldigt bra bemötande, men sedan är det klart fotandet inte alltid uppskattades. Vakten på bilden ville inte att jag skulle fota. Men jag kunde inte låta bli att senare gå tillbaka och fota ändå. Rekomenderas inte egentligen, då jag tycker man borde ta hänsyn till folk  och i andra situationer vet man inte vad som skulle kunna hända.
 

Den lilla pojken på en av bilderna ovan var nog det första riktiga mötet. Jag tror han undrade vad jag var för en filur som gick runt och fota, så han började som smyga med lite. Han verkade tycka det var lite spännande med kameran så jag log åt honom, fotade lite grann och gav honom en tummen upp, som han sedan härmade. Han såg ut att bli glad, så då blev jag alldellesen varm i lillhjärtat.


I staden såg man mest män egentligen. Precis som överallt i världen är jämställdhet något som måste jobbas på, på många olika sätt och plan. Kanske inte minst i Afrika. Så just den här gången blev det helt enkelt mest män jag fotade då kvinnor och flickor inte syntes till lika ofta.


Detta var några av mina bilder från en av de första dagarna på Zanzibar. Jag känner att det går inte att förklara varje bild med bara några rader, utan jag skulle kunna skriva minst ett A4 om varje bild. Så väldigt kortfattat blir detta, men jag hoppas ni tycker det är lite intressant/kul i alla fall. Fortsättning följer.

Nu är jag nästan en modeblogg


Äntligen må jag säga! Det är inte alltid alla tiders att ha för små fötter. Framförallt på grund av att Dr Martens inte produceras i trettiofemman. Som jag provat storleken för stor och varje gång hoppats att mina fossingar ska ha vuxit. Men! Helt plötsligt har jag ett par sprillans nya doccisar stående i hallen. Storlek trettiofyra, inte ens 600 spänn, passar kanoners. Så nu är jag nöjd!

Tidigare inlägg
Follow on Bloglovin

RSS 2.0